Category: musik

Mer jul

Eftersom mitt brev till tomten hamnat i offentlighetens ljus känner jag mig tvungen att försöka nyansera bilden av mig själv. Jag är inte alls totalt insnöad på dvdboxar som det verkar. Jag uppskattar även andra saker här i livet. Julklappar måste inte vara dvdboxar, det kan vara vanliga dvdfilmer också, som Eternal Sunshine of the Spotless Mind och Sideways för att nämna några.

Sen gillar jag musik också. Både Ane Bruns Duets och Cardigans Super Extra Gravity finns det plats för. Vidare är jag i olidligt behov av ett anstädigt pokerset och jag behöver alltid fler böcker. Boken om Tintin och historien om Hasse & Tage är måsten, och Köp! – folkhemmets reklam kommer jag att tapetsera en fondvägg med i mitt hem. Så fort jag hittat ett hem där det passar.

Vadå svårt att hitta julklappar till småfeta 30+ snubbar?

Mer på inkommande

Solklart överst på most wanted just nu torde vara Depeches nya. Håller albumet hälften av vad Precious lovar kommer det bli en klassiker. Släpps 19/10.

I övrigt har jag sett till att korrigera några luckor i skivsamlingen, såsom Universal Poplab, senaste Oais, senaste Timbuktu, osv.

Don’t Believe The Truth är onekligen en kul titel men innehållet var sömnigt.

Ps. Ane Brun är så jävla bra! Song no.6 med Ron Sexsmith går att lyssna på om och om igen.

Världens längsta semester

går nu mot sitt slut. Efter sommarstiltje utan like lovar jag, till stor glädje för min läsare, att skaka liv i den här stackars bloggen igen.

Vännerna på Cdon lämnade ett litet paket med musik från Suburban Kids With Biblical Names, Tough Alliance och Concretes för att nämna några. Inget som blåser minnet vid första tuggan, men man känner att det finns guld där nånstans. Bara att gräva. Återkommer.

Dessvärre var Nouvelle Vague restad på obestämd tid. En hel platta gamla punk/new wave-klassiker i bossanovatappning är ingen lek. Deras version av Lydons This Is Not A Love Song är to die for.

White Ladder i fjällen

I lördags hängde jag lite småpackad i den här baren i Kittelfjäll. Gissa om jag blev förvånad när kvällen avrundas med att snubben i baren lägger på David Grays White Ladder. Av alla skivor! Så jävla härligt. Med ens kunde jag förlåta hela kvällens Guns&Roses-orgier.

I övrigt bjöd helgen i Kittelfjäll inte på så många överaskningar. Det var heliskiing, badtunnor och sprit – precis lika kul som vanligt alltså.

På vägen hem somnade jag utan problem till Flight of the Phoenix och det lilla jag såg räckte bra. Nästa rulle jag ska försöka hinna med är istället Garden State.

Och förra veckan fick jag välförtjänt skäll för att jag aldrig såg Happiness, det ska rättas till snarast.

Moby öppnar hotell

Lyssnat igenom som hastigast. Verkar lovande. Som gammalt Moby-fan har jag svårt att bedöma vad andra kommer att tycka, men ett par halvhits ska det nog kunna bli. “Lift me up”, “Beautiful”, “Spiders” och “I like it” har alla potential att slå sig in på P3:s heavy rotation-listor om de bara får tid på sig. Risken är väl att detta album precis som förra bara passerar förbi. Moby – Hotel