And now back to our regular programming

När jag såg Viggo i Eastern Promises tyckte jag att det var solklart att han skulle ha Oscarn för bästa manliga huvudroll.

Sen såg jag Michael Clayton och började vackla lite. Clooney är ju inte så dum i sina bästa stunder.

Och så i går satt jag och grinade medan upplösningen av In the Valley of Elah rullades upp. En tragisk historia som griper tag och inte släpper. Tommy Lee Jones är klippt och skuren för rollen som fåordig, träskallig gammal farsa som vet bäst. Men fy fan vad jag lider med honom. All hans ångest och uppgivenhet mot slutet gick rakt genom skärmen. Jag var helt slut efteråt.

Vill man inte vara så blödig som undertecknad utan i stället lite mer svalt distanserad kan man ju alltid kritisera att Haggis gör det lätt för sig. Krig är skit, kriget i Irak är extra mycket skit, våra pojkar som överlever blir skadade för livet. Javisst, berätta något vi inte vet.

Nu är jag just i dag inte så cynisk utan ser istället ett gott hantverk med en stark historia och en Tommy Lee Jones som är brilljant i all sin lågmäldhet. Ge honom Oscarn!

Läs Moviezines recension.

Disclaimer: Jag har inte sett Sweeney Todd och There Will be Blood ännu. Och enligt Unibet är det inget snack om saken, Daniel Day-Lewis tar hem Oscarn. 1,10 i odds!

100 filmer på TV varje kväll spelar ingen roll

Försäljningen av dvd-filmer har visat sig väldigt uthållig jämfört med cd-skivor.

Iaf fram till nu. Enligt SvD har den årliga försäljningtillväxen nu mattats av ordentligt. Endast 6% tillväxt senaste året.

Sveriges videodistributörers förenings ordförande Nicklas Bengtsson är tvärsäker att det är illegal nerladdning som är orsaken.

Det ligger säkert mycket i det, men å andra sidan, vad är det som säger att dvd-försäljning ska öka tvåsiffrigt år för år i oändlighet? Med tanke på mängden risiga lågprisutgåvor som svämmar över alla bredder överallt måste konsumenterna nån gång få nog, eller? Det finns ju inte en Ica, Coop eller bensinmack som inte har en låda skit från Musikservice.

Och det faktum att det finns minst 16 rena filmkanaler att tillgå, och att det vilken kväll som helst visas över 100 filmer på TV som kan spelas in enklare än någonsin det har förstås ingen betydelse alls?

Juligen

På årets wishlist:

Osv osv, ni fattar poängen.

Final final final Blade Runner


Uppenbarligen tycker allas vår Ridley Scott att han fortfarande inte lyckats berätta historien om Deckard på det sätt han vill.

Enligt Variety kommer det därför ännu en version av Blade Runner nästa år. Eftersom det släppts en “Director’s Cut” redan 1992 kallar man denna version “Final Cut”. Med tanke på att director’s cut föregicks av två olika bioversioner är vi alltså uppe i fyra versioner. Och alla dessa kommer så småningom i en fet dvdbox.

Men först ska “Final cut” upp på biodukarna. Nån gång under 2007.

Fågel eller fisk? Tycker nog det känns som ett lamt försök att krama ur några dollar till ur en väldigt trogen publik. En remake hade känts mer spännande. Brad Pitt som Rick Deckard, Scarlett Johansson i Sean Youngs roll och Rutger Hauer som Rutger Hauer (det finns bara en Rutger Hauer). Visst låter det roligare än en fjärde omklippning?

Men visst fan kömmer jag köpa boxen.

Och Ridley vet det.

Den jäveln.

Mer jul

Eftersom mitt brev till tomten hamnat i offentlighetens ljus känner jag mig tvungen att försöka nyansera bilden av mig själv. Jag är inte alls totalt insnöad på dvdboxar som det verkar. Jag uppskattar även andra saker här i livet. Julklappar måste inte vara dvdboxar, det kan vara vanliga dvdfilmer också, som Eternal Sunshine of the Spotless Mind och Sideways för att nämna några.

Sen gillar jag musik också. Både Ane Bruns Duets och Cardigans Super Extra Gravity finns det plats för. Vidare är jag i olidligt behov av ett anstädigt pokerset och jag behöver alltid fler böcker. Boken om Tintin och historien om Hasse & Tage är måsten, och Köp! – folkhemmets reklam kommer jag att tapetsera en fondvägg med i mitt hem. Så fort jag hittat ett hem där det passar.

Vadå svårt att hitta julklappar till småfeta 30+ snubbar?

Gay sex in the 70s

I tidsandan av fritt sex gick bögarna i New York all-in under sjuttiotalet. Iaf om man får tro dokumentären Gay Sex in the 70s som visades på filmfestivalen nyligen.

Filmen berättar om hur livet för amerikanska bögar förändrades i slutet av sextiotalet. Från skam och förtryck till öppenhet, stolthet och jävligt mycket sex. Historien tar sin början med Stonewall och slutar vid utbrottet av aidsepidemin i början av 80-talet. Och det är det här nånstans den stora tjusningen med denna film ligger. Ett tydligt fokus på en period som i allt väsentligt var förbannat kul. Nuvunnen frihet. Knarka, knulla och festa järnet. Baksmällan berättar vi om nån annan gång. Den här filmen handlar om det som var kul.

Snälla tomten…

Jag är en liten pojk på trettionågonting som varit jätte, jättesnäll hela året (nåja) och nu när det närmar sig jul vill jag bara försäkra mig om vi förstår varandra. Slipsar, strumpor och designade heminredningsprylar i all ära, jag vill slösa bort mitt liv med att snöa in på gamla tv-serier. Sen vi sågs senast har de förtjusande filmbolagen skrapat ihop en helt löjlig mängd med kvalitetsserier, förpackat dem i fina dvdboxar och gått all-in lagom till julhandeln.

Därför blir min önskelista därefter. Det är inte mitt fel. Jag måste anpassa mig efter utbudet. Då kör vi:

Till att börja med är det ett stort hål på hyllan brevid mina gamla Seinfeld-boxar. Där finns gott om plats för Seinfelds säsong 4, säsong 5 och till och med säsong 6 om tränger ihop dem lite.

Om inte boxen till Simpsons Säsong 6 varit så förskräckligt ful hade den varit självklar på en sånhär lista. Nu får jag nöja mig med säsong 5 i väntan på att en vettig utgåva av sexan kommer.

Hade nyligen ett nostaligsnack om gamla kriminalserier, och dan efter hittades Murder One i prisvärd svensk utgåva. Oj oj oj vad den skulle trivas hemma hos mig. Precis som importen av andra säsongen. För att inte tala om Homicide Life on the Street – The Complete Seasons 1 & 2. Tänk att få återse Frank Pembleton. Fan vad jag gillade den serien!

Om vi lyfter blicken från gamla deckare fastnar ögonen direkt på Arrested Development Season 1 & 2, en serie som kommer vara erkänd som en av de största inom sitcom om en sisodär tio år eller så. Lika bra att börja samla redan nu.

Tack på förhand tomten. Jag lovar att hålla glöggen varm tills du kommer.

Nu på bio…

…som jag sett och kan rekomendera: Jarmusch Broken Flowers

…som jag inte sett än med rekar ändå: Fernando Mereilles Constant Gardener

Annars är en mest angelägna frågan just nu om Domino Harvey kommer brås på Tonys Alabama eller på brosan Ridleys Jane. Jag håller tummarna för Alabama även om trailen säger annat.

PS. Tre timmar western i öknen med närbilder på uppspärrade ögon i varje dialog är ett måste för en torsdagskväll. Sergio Leones Den gode den onde den fule visas i Stockholm på Filmhuset på torsdag i nyrestaurerad, förlängd version.

PS2. Niccols Lord of war kan hoppas över.

Skulle du köpa en Kalasjnikov av denne man?

Andrew Niccol, mest känd för att ha skrivit Truman Show, gör här sitt tredje regiförsök. Cage är träig i huvudrollen som övercool ukrainsk vapenhandlare och historien är något oengagerat berättad.

Jämfört med Traffic, som behandlade den närbesläktade marknaden narkotika, är Lord of War en lättviktare.

Mycket yta, med plötsligt svärta som försvinner lika fort som det dyker upp. Känns som att teamet inte riktigt varit överens om vilken typ av film de velat göra. Pulp Fiction tar in på Hotel Rwanda, typ. Ja, du hör ju själv – vad fan blir det för rulle?

Lord of War, uppenbarligen.