TV4 visar i kväll elfte delen av tv-serien Lost, en serie jag faktiskt inte BitTorrentat hem i förväg. Såhär halvvägs igenom tycker jag att serien tappat lite av den initiala nerven. Första avsnittet var ju helt grymt. Nu tuffar det på efter en mall som blir allt tydligare för varje avsnitt. Hoppas att det bara är en liten svacka, på det stora hela är det ju en väldigt välgjord serie och spännande serie.
I lördags hängde jag lite småpackad i den här baren i Kittelfjäll. Gissa om jag blev förvånad när kvällen avrundas med att snubben i baren lägger på David Grays White Ladder. Av alla skivor! Så jävla härligt. Med ens kunde jag förlåta hela kvällens Guns&Roses-orgier.
I övrigt bjöd helgen i Kittelfjäll inte på så många överaskningar. Det var heliskiing, badtunnor och sprit – precis lika kul som vanligt alltså.
På vägen hem somnade jag utan problem till Flight of the Phoenix och det lilla jag såg räckte bra. Nästa rulle jag ska försöka hinna med är istället Garden State.
Och förra veckan fick jag välförtjänt skäll för att jag aldrig såg Happiness, det ska rättas till snarast.
Lyssnat igenom som hastigast. Verkar lovande. Som gammalt Moby-fan har jag svårt att bedöma vad andra kommer att tycka, men ett par halvhits ska det nog kunna bli. “Lift me up”, “Beautiful”, “Spiders” och “I like it” har alla potential att slå sig in på P3:s heavy rotation-listor om de bara får tid på sig. Risken är väl att detta album precis som förra bara passerar förbi. Moby – Hotel
…från cdon med lite gott och blandat:
Ternheim Anna – Somebody Outside
Sigvardsson Elin – Saturday Light Naive
Caesars – Paper Tigers
Rice Damien – O + The B-Sides
Gray David – White Ladder
Länge sen jag köpte något kul. Hoppas hinna lyssna igenom det mesta under helgen.
Allvarligt talat, ska prisbelönta Arrested Development ha en suck i Sverige kan inte serien heta “Firma ruffel och bygg”. Och se på fan, TV4 tog sitt förnuft till fånga och från avsnitt fyra används istället originaltiteln.
Efter att ha sett första säsongen (tack Bittorrent) är jag övertygat att detta är the next big thing vad gäller sitcoms. Mixen av skruvade karaktärer och drivet i berättarstilen känns helt rätt. Måndagkvällar halv nio eller från en tracker nära dig.
Fick lite Lost in Translation-vibbar. Skönt tempo, underbara karaktärer. Svårt att stå emot. Tänkte flera gånger på Eternal Sunshine av någon anledning. Inte alls samma typ av film egentligen. Där Eternal är krävande komplex är Sideways bara skön. Men båda rullarna ger mig ett stort leende över läpparna. imdb