Ny platta. Absolut inte lika stark som White Ladder, men fortfarande mycket bra.
Nu är det dags att ta helg!
Ny platta. Absolut inte lika stark som White Ladder, men fortfarande mycket bra.
Nu är det dags att ta helg!
Solklart överst på most wanted just nu torde vara Depeches nya. Håller albumet hälften av vad Precious lovar kommer det bli en klassiker. Släpps 19/10.
I övrigt har jag sett till att korrigera några luckor i skivsamlingen, såsom Universal Poplab, senaste Oais, senaste Timbuktu, osv.
Don’t Believe The Truth är onekligen en kul titel men innehållet var sömnigt.
Ps. Ane Brun är så jävla bra! Song no.6 med Ron Sexsmith går att lyssna på om och om igen.
Senast lästa: Lasermannen : en berättelse om Sverige. Makalöst genomarbetad. Ett måste.
Bästa Lehane: Shutter island. Mystic River är också väldigt bra (se inte filmen, den håller inte måttet) men Shutter Island är solklart min starkaste Lehaneupplevelse hittills.
Att läsa så fort Amazon får tummen ur: The Search. Storyn om Google och hur internetsök blev en så jäkla stor grej. Nördvarning.
Och för att bevisa att föregående inlägg inte var fullt med skit kommer här ett till.
Full med skit var däremot omtalade rullen Aristocrats, en orgie i kroppsvätskor och perversion. Har du inte sett den rekomenderar jag dig att värma upp med Cartmans version. Gillar du den gillar du filmen.
Smaklöst? Japp. Kul? Som fan.
går nu mot sitt slut. Efter sommarstiltje utan like lovar jag, till stor glädje för min läsare, att skaka liv i den här stackars bloggen igen.
Vännerna på Cdon lämnade ett litet paket med musik från Suburban Kids With Biblical Names, Tough Alliance och Concretes för att nämna några. Inget som blåser minnet vid första tuggan, men man känner att det finns guld där nånstans. Bara att gräva. Återkommer.
Dessvärre var Nouvelle Vague restad på obestämd tid. En hel platta gamla punk/new wave-klassiker i bossanovatappning är ingen lek. Deras version av Lydons This Is Not A Love Song är to die for.